Kummel (Merluccius merluccius)

En stor, lång och ganska slank fisk blickar storögt på mig från sin viloplats på isen i den manuella fiskdisken på Coop. Blicken har ännu inte blivit beslöjad vilket antyder att fisken är färsk.

–Så du är sugen på pensionärsfisk idag, säger mannen i disken lite spydigt. –Pensionärsfisk? replikerar jag. –Ja, den kallas så för att många pensionärer köper den: Mycket fisk för en liten slant. Jag skrattar, men tillägger att ja – just den fisken vill jag köpa en bit av idag. Kummel. Hade förresten en kollega på ett tidigare jobb som hette så i efternamn. Var det taget – eller var det kanske ett uttryck för en ärlig uppskattning av denna fina fisk som hamnat lite vid sidan av de gastronomiska allfartsvägarna på senare år.

Jo, i en välsorterad fiskdisk så brukar den finnas, men den ligger där i torskens bakvatten på nåt sätt och ruvar på sin kulinariska hemlighet såsom bara fiskar kan när det gäller att just ruva. Sonen har respekt för humrar. Tycker de ser läskiga ut i sin röda tillagade form och med klorna. Vill absolut inte prova. Berättar att det blir kummel ikväll och han misstar kummel för hummer. Det låter ju nästan likadant. ”Hummer-kummel” skojar jag till det och han skrattar, men hummermotståndet överförs på så vis också till kummeln på ett orättfärdigt vis. Grillar kummeln i ugnen och bjuder potatismos till och lite skirat smör ovanpå och en och annan skalad räka också. Sonen provar efter en del övertalning, men sinnebilden av hummern påverkar även smaklökarna. Så det blir tumme ned från hans sida. Men även mina smaklökar har påverkats av hummerhomonymin, fast då till det bättre.

Oj, vilken god fisk kummelär. Den bländar med sitt vita kött, sin fasta textur som bjuder precis lagom motstånd. Inte som en övermjäll torsk som bara faller sönder i gommen, utan som en härligt köttig vitfisk, vad nu det ordet egentligen är värt. Och vad är egentligen motsatsen till en vitfisk? Rödfisk kanske, men det talar vi ju inte om. Och därtill är ju de flesta (odlade) rödfiskar idag ändå bara färgade med färgämne i fodret när de inte själva bjuds möjlighet att äta de räkor och skaldjur som var den ursprungliga orsaken bakom deras köttfärg. Rödfisk i all ära, men det känns ju nånstans som trean i en tävling, lite som fiskens bronsmedalj. Guldfisk, silverfisk, rödfisk. Nej, det blev ju helt fel. Visst finns det andra fiskar som tål att jämföra med kummeln, men för mig är den verkligen en av de yppersta fiskarna med sina troskyldiga stora ögon och sitt bländvita kött. Så bejaka pensionären i dig nästa gång du passerar fiskdisken och slå till på kummeln!

/Martin Ragnar