Arvet efter strömmingsfiskaren som försvann…

Fiskare Helge Sundström, ”strömmingshandlarn” . Foto: Privat

När jag var barn på -70 talet minns jag hur det ibland brukade svänga in en blå folkvagns pick up på gårdsplanen hemma i Storliden utanför Umeå. Det var strömmings ”handlarn” Helge Sundström från Täfteå som sålde egenfiskad strömming direkt från flaket på bilen. Enligt min mamma Kerstin kostade då en låda färsk strömming runt 75 öre kilot och en låda rymde 25 kg om hon inte minns helt fel. Mormor Alice brukade köpa en 25 kg:s låda om Helge ändå var i farten. Jag minns att jag storögt betraktade den äldre mannen som då var i 70 års åldern hade grova händer och lika mycket fiskfjäll i plånboken som mynt. Han brukade alltid ge några extra strömmingar till våra bondkatter, han gjorde ett starkt intryck på mig. 1982 när Helge var 77 år hittades hans förlista fiskebåt men man hittade aldrig kroppen. Havet var en stor del av hans liv, han bodde nära havet, det var hans födkrok, det blev också hans sista viloplats.

Sökte efter en bild på nätet av Helge Sundström. Det gick sådär. Däremot googlade jag upp att den kände svenske fotografen och filmaren Sune Jonsson gjort en långfilm med Helge i huvudrollen som heter ”Ett fiskar år” och filmen utkom 1975. 

Några unga pojkar arbetade som fiskdrängar på 70 talet och början av 80-talet hos Helge Sundström, de har på senare år skapat Rovögerns Surströmming som bla blev utsedd till Bäst i test 2019 i ett surströmmingstest i Aftonbladet. Genom deras hemsida www.rovogern.se kom jag i kontakt med Björn och Lars, de nu lite äldre fd fiskedrängarna. Av Lasse har jag fått möjligheten att visa er en fin bild på Helge.

Mormor Alice serverade som regel färsk kokt urtagen hel strömming med salt, ättika, dill och kryddpeppar i koket. Strömmingen skulle kokas upp och dras åt sidan för att få dra tills ryggfenan släppte. Strömmingen åts sedan tillsammans med mandelpotatisen som ”klämma” av korntunnbröd, extra saltat smör, nyklippt gräslök. Observera, gräddfil ska man inte ha här.

I vuxen ålder har jag pratat med andra om att äta strömming på just det sättet och aldrig träffat någon utanför min familj ännu som delat min exakta upplevelse, så det är möjligt att det vi åt där och då var hyfsat unikt. Här kommer kanske förklaringen…

Enligt min mamma så åt hennes farmor och farfar som bodde på samma gårdsplan strömming  förvarad i tunna med saltlake varje morgon till frukost. Aldrig nått annat ! Efter morgonens bestyr med djuren i ”lagårn” så kokade hennes farmor potatis i rejält saltat vatten med kryddpeppar. När potatisen var nästan klar lades strömmingen ner för att sjuda klart. Sedan åts salt kokt strömming och potatis med smör och tunnbröd. 365 dagar per år i ett helt liv. Ganska intressant om man sätter det i perspektiv till hur en frukost ser ut 2021 i Sverige. Med lite fantasi framstår själva koket på den billigaste fisken, potatis, kryddor som äts med bröd som en sorts, Västerbottnisk 1800-tals Bouillabaisse ( sydfransk fisksoppa) Det fattiga men smakrika köket !

Nästa gång jag åker upp till Umeå ska jag ta och hälsa på Björn och Lars på Rovögern. Vi har växt upp ganska nära varandra geografiskt, vi känner inte varandra, vi börjar alla bli lite äldre, vi gillar alla strömming och på olika sätt har vi kommit i kontakt med den där strömmingen genom en yrkesfiskare som hette Helge Sundström. 

Helge Sundström lämnade ett arv efter sig förutom mina egna nostalgiska barndoms minnen. Sedan 2012 finns faktiskt en ny generation Strömmingsfiskare i samma trakt som för arvet vidare på Rovögern surströmming. Det ända sätt jag kan komma på som jag kan bidra för att föra arvet vidare förutom att skriva den här texten är att handla Rovögerns produkter. Det tänker jag göra ! 

Hylla de som hyllas bör, handla en burk god surströmming ! 

/Mathias Dahlgren